Ny kurs, nya utmaningar
Idag började vi med examensarbeteskursen i skolan. Dags att skriva magisteruppsats! Känns både läskigt och roligt. Jag vet ju att jag klarar det, men det känns ju alltid lite läskigt såhär i början =)
Efter lite pluggande och artikelgranskning så peppade jag mig lite extra genom att beställa en namnskylt till höstens praktik via Skyltmax (www.skyltmax.se)! De har jättemånga olika alternativ för skyltar och så söta bilder man kunde infoga i skylten =) Kunde inte riktigt bestämma mig, men det fick bli en barnvagn tillslut =)
Efter lite pluggande och artikelgranskning så peppade jag mig lite extra genom att beställa en namnskylt till höstens praktik via Skyltmax (www.skyltmax.se)! De har jättemånga olika alternativ för skyltar och så söta bilder man kunde infoga i skylten =) Kunde inte riktigt bestämma mig, men det fick bli en barnvagn tillslut =)
Ikväll är det första delfinalen i ESC. Sverige är med och tävlar. Tror faktiskt jag ska titta =)
Det var nog allt för idag! Ha det gött!
Det var nog allt för idag! Ha det gött!
En vanlig dag
Här sitter jag, en helt vanlig dag i mitt fantastiska liv. Jag är så lycklig att ibland skäms jag över att berätta det. Å andra sidan vet jag inte om jag direkt är så mycket mer lyckligt lottad än många andra. Tror snarare att jag är väldigt bra på att ta vara på det positiva i mitt liv. Jag är en optimist helt enkelt =D Förutom när det kommer till tid förstås... Då är jag den värsta pessimisten av oss alla... Usch... Måste vara ute i god tid hela tiden, annars får jag nervsammanbrott. Folk påstår att jag stressar för att jag vill åka/gå i god tid, men det är precis tvärt om. Jag vill göra det i god tid för att SLIPPA stressa. Ska det vara så svårt att förstå?!
Nej, nog om detta.. Jag skulle ju skriva om hur glad jag är =D
Sen jag va fyra år har jag varit fast besluten om att bli sjuksköterska. Det blev jag för näsan exakt fyra år sedan. Efter det kände jag mig lite förvirrad och tom då jag faktiskt uppnått mitt stora mål i livet. Vad skulle jag göra nu? I denna tomhet råkade jag träffa en person som totalt drog all energi ur mig och mitt hopp om livet va som bortblåst i ett drygt år. När jag tänker tillbaka på den här perioden vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Känner inte alls igen mig själv. Jag bad dagligen om ursäkt för att jag överhuvudtaget existerade. Mitt i detta kaos togs min älskade pappa ifrån mig. Som om inte det var nog visade det sig att hans sambo va totalt från vettet (något jag iofs redan hade sett tendenser av). En utdragen bouppteckning som involverade flera jurister och nära på polisanmälan följde. Usch och fy. Efter att jag tillslut bokstavligt talat rymt och gömt mig från energitjuven jag va totalt förstörd och apatisk i närmare ett år... Jag började gå på antidepressiva och ångestdämpande läkemedel. Fick även gå till en terapeut, men hon tyckte jag inte gjorde någon nytta överhvudtaget. Hon bara rev upp gamla sår och somnade till och med på ett av våra samtal!!! Hahaha XD Skönt att man kan skratta i efterhand.
Dagarna gick och jag repade mig väl lite mer för varje dag. Jag har mycket att tacka min älskade mamma för! Hon hade det inte lätt under denna period hon heller. Även övrig familj, släkt, vänner och mina fina jobbarkompisar var ett stort stöd
När tiden började närma sig ett år efter att allt det här eländet var över träffade jag en människa, en fin människa. Han heter Calle. Jag är en hopplös romantiker, det vet nog de flesta som känner mig, men för första gången i mitt liv va jag rädd... Rädd för kärlek och rädd för att släppa någon ny nära inpå. Han måste ha tyckt att jag va lite konstig i början... Kunde bli rädd och börja gråta för jättekonstiga saker. Bad konstant om ursäkt. Gjorde han illa sig eller något gick dåligt för honom sprang jag och gömde mig... Rädd för att få skulden, och rädd för att få blåmärken till följd av detta =/ Det som va bra med Calle va att han inte dömde ut mig utan han pratade med mig och jag fick berätta och förklara vad jag varit med om och varför jag betedde mig som jag gjorde. Jag kände att det skulle ta sin lilla tid att vänja om sig till att det här är en underbar människa som jag inte behöver vara rädd för, men att jag en dag skulle kunna bete mig "normalt" igen.
Nu har vi varit tillsammans i över ett år och jag känner mig som mig själv igen. Det har jag gjort ett bra tag nu. Det enda som hänger kvar är att jag blir väldigt rädd när någon blir väldigt arg över något, även om det inte alls har något med mig att göra, men annars så mår jag som en prinsessa =D
Ja det här var ju inte riktigt tanken med det här blogginlägget. Jag tänkte berätta om mitt liv och varför jag är så lycklig =P Men jag gissar att det här är en stor del av mitt liv. En väldigt betydande del av mitt liv. Det var hemskt, men jag skulle ändå inte vilja vara utan det då det faktiskt är en del av den jag är idag och jag gillar den jag är idag =)
Varför är jag så lycklig då? Jag är sjuksköterska, jag pluggar till barnmorska och det känns SÅ rätt (och bra går det också=P)! Jag har sparpengar så jag kan köpa mig ett bra boende när jag pluggat färdigt. Jag har roliga vänner och gör roliga saker nästan dagligen! Jag ÄLSKAR min Calle och min söta mamma
Ja, det här är väl en vanlig dag i mitt liv. Lite djupare funderingar än jag brukar ha varje dag dock, men det va väl skönt att få ventilera lite. Nu ska jag hoppa in i duschen innan Calle kommer hem från jobbet så jag inte behöver slösa vår värdefulla tid tillsammans på det =D
Nej, nog om detta.. Jag skulle ju skriva om hur glad jag är =D
Sen jag va fyra år har jag varit fast besluten om att bli sjuksköterska. Det blev jag för näsan exakt fyra år sedan. Efter det kände jag mig lite förvirrad och tom då jag faktiskt uppnått mitt stora mål i livet. Vad skulle jag göra nu? I denna tomhet råkade jag träffa en person som totalt drog all energi ur mig och mitt hopp om livet va som bortblåst i ett drygt år. När jag tänker tillbaka på den här perioden vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Känner inte alls igen mig själv. Jag bad dagligen om ursäkt för att jag överhuvudtaget existerade. Mitt i detta kaos togs min älskade pappa ifrån mig. Som om inte det var nog visade det sig att hans sambo va totalt från vettet (något jag iofs redan hade sett tendenser av). En utdragen bouppteckning som involverade flera jurister och nära på polisanmälan följde. Usch och fy. Efter att jag tillslut bokstavligt talat rymt och gömt mig från energitjuven jag va totalt förstörd och apatisk i närmare ett år... Jag började gå på antidepressiva och ångestdämpande läkemedel. Fick även gå till en terapeut, men hon tyckte jag inte gjorde någon nytta överhvudtaget. Hon bara rev upp gamla sår och somnade till och med på ett av våra samtal!!! Hahaha XD Skönt att man kan skratta i efterhand.
Dagarna gick och jag repade mig väl lite mer för varje dag. Jag har mycket att tacka min älskade mamma för! Hon hade det inte lätt under denna period hon heller. Även övrig familj, släkt, vänner och mina fina jobbarkompisar var ett stort stöd
När tiden började närma sig ett år efter att allt det här eländet var över träffade jag en människa, en fin människa. Han heter Calle. Jag är en hopplös romantiker, det vet nog de flesta som känner mig, men för första gången i mitt liv va jag rädd... Rädd för kärlek och rädd för att släppa någon ny nära inpå. Han måste ha tyckt att jag va lite konstig i början... Kunde bli rädd och börja gråta för jättekonstiga saker. Bad konstant om ursäkt. Gjorde han illa sig eller något gick dåligt för honom sprang jag och gömde mig... Rädd för att få skulden, och rädd för att få blåmärken till följd av detta =/ Det som va bra med Calle va att han inte dömde ut mig utan han pratade med mig och jag fick berätta och förklara vad jag varit med om och varför jag betedde mig som jag gjorde. Jag kände att det skulle ta sin lilla tid att vänja om sig till att det här är en underbar människa som jag inte behöver vara rädd för, men att jag en dag skulle kunna bete mig "normalt" igen.
Nu har vi varit tillsammans i över ett år och jag känner mig som mig själv igen. Det har jag gjort ett bra tag nu. Det enda som hänger kvar är att jag blir väldigt rädd när någon blir väldigt arg över något, även om det inte alls har något med mig att göra, men annars så mår jag som en prinsessa =D
Ja det här var ju inte riktigt tanken med det här blogginlägget. Jag tänkte berätta om mitt liv och varför jag är så lycklig =P Men jag gissar att det här är en stor del av mitt liv. En väldigt betydande del av mitt liv. Det var hemskt, men jag skulle ändå inte vilja vara utan det då det faktiskt är en del av den jag är idag och jag gillar den jag är idag =)
Varför är jag så lycklig då? Jag är sjuksköterska, jag pluggar till barnmorska och det känns SÅ rätt (och bra går det också=P)! Jag har sparpengar så jag kan köpa mig ett bra boende när jag pluggat färdigt. Jag har roliga vänner och gör roliga saker nästan dagligen! Jag ÄLSKAR min Calle och min söta mamma
Ja, det här är väl en vanlig dag i mitt liv. Lite djupare funderingar än jag brukar ha varje dag dock, men det va väl skönt att få ventilera lite. Nu ska jag hoppa in i duschen innan Calle kommer hem från jobbet så jag inte behöver slösa vår värdefulla tid tillsammans på det =D
Välförtjänt vila
Nu har jag myst ned mig i sängen med datorn. Så skönt och så välförtjänt! Först har jag jobbat på 70B2 hela helgen och nu på eftermiddagen har jag, med hjälp av min kära mor, lassat en släpkärra full med saker som skulle bort här ifrån för att magasineras tills jag pluggat färdigt och har ett vettigt, normalstort ställe att bo på igen.
Jag planerar ju att i vår plugga till Barnmorska i Västerås. De ska bli så fantastiskt roligt!!! Jag skrev högskoleprovet i oktober och det gick över förväntan. På onsdag får jag slutgiltigt resultat, men det har med största sannorlikhet landat på 1,3. Då 0,8 är högsta intagningspoängängen någonsin till barnmorskeprogrammet i Västerås känner jag mig rätt säker på att jag kommer in =) ÅÅÅÅ vad jag längtar! 11:e december kommer första antagningsbeskedet och 20:e januari börjar utbildningen. Funderar på att bjuda mina älskade kollegor på smörgåstårta när jag slutar. Kommer vara så sorjligt att lämna dem =/ Har ju ändå jobbat där i över 3,5 år!
Känns som mitt liv leker och jag har så mycket att se fram emot! Har den underbaraste pojkvännen, bästa mamma och superroliga vänner. I fredags bokade jag och Calle biljetter till Luciabalen också! Spännande! Jag ska plugga till Barnmorska i vår och dessutom börjar det trilla in en del jobb till mitt företag =) De är ju jättebra som en extra inkomst när jag pluggar sen.
Ja, de känns som jag har massor mer att skriva, men helt ärligt orkar jag inte skriva mer nu =P
Ha de gött! Puss och kram <3
På väg hem
Sitter i bilen på väg "hem" till Stockholm. Har varit på blixtvisit i Lödöse hos Calles föräldrar för att byta till vinterdäck på Calles bil Ellie. Vad passar då bättre att underhålla sig med på resan än att starta upp en blogg?! Har insett att mitt liv har blivit fullspäckat med roligheter den senaste tiden så jag måste börja skriva någon slags dagbok så jag kan komma ihåg alla roligheter =)
Sitter som sagt i bilen på väg hem. Calle kör för tillfället, men igår på väg ned körde jag en hel del. Försäkringen Calle har på bilen gör att det är 25 års gräns för att få köra den, och då jag nyligen är 25 fyllda blev det här den första, ordentliga premiärkörningen. Inte helt lätt då de är sånt otroligt drag i bilen, men framförallt att man sitter på FEL sida och kör!!! Den är nämligen högerstyrd. Tar ett tag innan man vant sig med var på vägen man ska ligga. Att sedan mitt i alltihop få in i huvudet att det är vänster hand man ska växla med... Jag säger då det... Jag har blåmärken på högerhanden efter att x antal gånger under gårdagen ha slagit den i dörren i försök att växla med den handen.
Första stoppet på resan blir Laxå för att efterdra däcken, eller ja, bultarna förstås. Vi ska väl också få i oss något att äta där. Sen vidare mot Stockholm där lite städning och groggmåndag väntar =) För er som är obekanta med begreppet groggmåndag så är vi ett litet gäng som ses på måndag eftermiddag/kväll för att ta en grogg (eller flera om man så önskar) och berättar om vår måndag och sedan graderar den från 0-10. En trevlig liten tradition, som jag förstått kommer från Skara, för att få måndagen och den nya veckan att kännas lite mindre tung =)
Nej nu är vi framme i Laxå. Dags att äta!
Ha en bra dag till er alla!!!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
